Ohad Naharin and The Batsheva Dance Company

 


Igår fick jag chansen att, på arbetstid, få gå på dansföreställningen "Last Work" av Ohad Naharin. Jag är mållös, men innan vi pratar mer om det så tänker jag berätta om dagen från början till slut...

 
Den började i Vara på folkhögskolan där jag träffade andra danslärare och vi satt och pratade lite innan. Sen kom det fler och fler folk och vi gick mot idrottshallen som var en ganska speciell sal med typiska gympasal-inslag, men som också hade en scen i ena kortsidan och vackra fönster på väggarna. Dumma mig som inte fotade detta. Men ni får föreställa er. Och sen kom det fler och fler folk och sen ser jag ett bekant ansikte från min gymnasieskola och strax därefter kommer mina gamla (ni är inte gamla) danslärare!! Jag blev glad i hela kroppen, mina älskade danslärare. Det är ju tack vare dem jag är vart jag är idag. Och sen kom the man of the class, en av dansarna i Batsheva Dance Company för att ha en workshop med oss. Den innehöll mycket (eller ja bara) improvisation utifrån direktiv av honom. Jätteskönt, men jag hade fått ont i halsen och kunde inte riktigt fokusera helt på resten av min kropp så jag fick tyvärr inte en lika svettig och underbar upplevelse som många andra. Men såklart jag uppskattade att jag fick vara en del av något så häftigt som det var! Jag lärde mig mycket. 
 
Efter en timme i spirituell anda åkte vi till Park Bio (biografen i Vara) och såg en dokumentär om koreografen bakom hela föreställningen. Ohad Naharin. En speciell men häftig människa. Och GRYM koreograf och allt annat han är. En väldigt intressant film! Den tipsar jag verkligen er att se om ni tycker om dokumentärer och ni behöver verkligen inte vara intresserade av dans för att se den! Jag ska leta upp den på piratebay och se den igen, för på youtube finns den då inte. 
 
MEN SEN efter bion åkte vi till Vara Konserthus och såg på THE REAL THING och jag är verkligen mållös, jag vet inte hur jag ska tolka föreställningen och jag har så mycket frågor!! Jag har t.o.m funderingar som "är jag konstig som tolkar det så här?" eller "vill han egentligen att jag ska känna så här?". HIMLA HÄFTIGT var det i alla fall och jag älskade att han fick mig att fundera så mycket och att känna så mycket. Tänk att jag en gång i tiden såg dans som endast något coolt att titta på.. Det finns så mycket att lära sig om världen!
 
Så med det här inlägget hoppas jag att jag inspirerat någon med någonting. Det är därför jag bloggar. PEACE.  
(tryin to be a #coolgirl) 
 
 
 
Annie Gustafsson

Jag fyller 21 år i oktober och bor i lilla staden Falköping. 1:a augusti flyttar jag hemifrån och ihop med min pojkvän. Och i oktober är jag med i en dansföreställning som heter GOOD GIRL! Här kan du följa mitt liv och ta del av alla mina kreativa sidor! GRL PWR, DANS och CHOKLAD är livet!