Tankar om vårt photoshoot

Jag älskar de dagar då jag tar tag i saker som jag velat göra länge. Och att dra ut och fota nya bilder är en. Senaste gången jag körde hem från Anton tänkte jag lite extra på skylten mot "Gudhems klosterruin". Jag tänkte på att det kanske är ett häftigt ställe att besöka, om det är något underbart jag missar, som ändå ligger så nära. Så jag åkte hem och googlade. Jag kände igen stället på bilderna, jag har sett andras bilder från photoshoots där och min hjärnas kreativa del gick på högvarv. "Om det är fint väder imorgon så åker jag dit och fotar". Och vädergudarna tyckte väl att jag hade varit inne lite för mycket på sistone för det var världens bästa höstväder! Så jag tog med mig min syster, packade två ICA-kundkorgar (fråga inte..) med kamera, objektiv, stativ, kläder, rekvisita och två bananer och drog iväg! 
Vilken härlig dag säger jag bara! Solen värmde och jag är så glad över att jag åkte dit, det var jättespännande att tänka att det en gång i tiden varit ett levande kloster där. Idag var där mystiska ruiner och jag ville liva upp stället med en kamera, mig och min syster och lite kreativitet. Och vi lyckades, enligt min åsikt! I slutet av photoshooten kände jag mig t.om. hemma där, det var inte alls konstigt att stå där lutad mot en vägg, och vi började exprimentera allt mer.
När jag ser inlägget och alla bilder på mig så tänker jag "fyskön vilket ego jag är", för det är ett helt inlägg med mänger av bilder, och alla är tagna på mig när jag står där och posar framför kameran medveten om att jag blir fotad. Jag har också redigerat dem så de blivit så snygga som möjligt. Men jag hoppas inte att du som tittar tror att jag sitter och tittar igenom alla bilder och tänker "åh fyfan vad snygg jag var här, den måste jag ha med, och den med och den med.." utan jag försöker alltid se en känsla i bilden, jag ser mig själv som ett verktyg, som ett rörligt objekt som man kan anpassa för att få fram en känsla. Så jag hoppas att ni kan se det jag ser! För jag blev jäkligt nöjd, det är därför jag har med så många bilder, jag kunde helt enkelt inte välja. Det blev dock för mycket bilder för att kunna se det riktigt fina i de allra bästa, men ibland får man offra det för att visa allting man vill visa. 
 
Nu ska jag sätta mig och redigera bilderna på min syster! 
 
Det här är min favoritbild! Vilken är din? 

Från 19 till 20

En hel vecka har gått, och jag har haft mycket för mig. Nästan för mycket, känner jag nu när jag sitter här och känner efter. Men jag är lycklig och det är det viktigaste. Men det vore kanske liiiiite roligare om solen var uppe längre, om det fanns mer energi, och om stressen vore mindre. 
Jag har jobbat i Vara mån-tor och om jag ska berätta allting i dagordning så börjar jag med tisdag! Bästa dagen på hela året, min födelsedag! Och jag fyllde 20 år! Vilken grym ålder alltså! Dagen spenderades på jobbet och utan vetskap visste mina kollegor om min födelsedag och jag fick en jättefin ask med chokladpraliner och sång under mötet! Vilka härliga människor! 
På kvällen åt vi god mat här hemma och familjen hade köpt mig en hallonmoussetårta! Mmm! I present fick jag gosiga rosa strumpor, svikt-sulor att ha i mina skor och en egen dammsugare! What -vuxenpoäng! Jag hade inte ens förväntat mig några stora presenter, så det var en riktig överraskning. Tack världens bästa familj! 
 På onsdagen åkte jag till Anton efter jobbet och där fick jag ännu mer presenter! Så himla snälla människor jag har runt omkring mig, jag kan inte tacka alla tillräckligt.. Jag fick både sådant jag önskat mig, som ett tränings-set från Nike, ett choker-halsband, ett presentkort på massage och en stickad tröja som jag inte hade någon aning om, men där träffade Anton verkligen rätt, den är jättefin! 
I torsdags efter jobbet följde jag med på den ascoola föreställningen Limits av Cirkus Cirkör! Jag önskar så att jag hade fått filma, för det var verkligen så häftiga grejer man fick uppleva! Den handlade dessutom om människor på flykt, men jag kunde också koppla till andra saker, t.ex. att allting är möjligt, man kan göra precis ALLT man vill! Så jag är jätteglad över att jag fick chansen att se detta! 
Och sen kom fredagen. Det var dags för fest och jag stressade med städning och fixande från 09-19.. Och sen insåg jag att jag glömt både nagellack och örhängen som jag hade tänkt ha.. Men festen blev riktigt lyckad! Jätteglad över att så många kom och att det blev så kul!! STORT TACK till alla!! Speciellt till min Anton som står ut med mig och kan hålla sitt lugn när jag är som mest stressad.. 
Idag var det tänkt att vi kanske skulle haft något slags halloween-firande, men vi var så sega efter igår och jag och Anton satt hemma hos honom och tittade på en komedi-skräckis istället. Jättemysigt, men jag hade så svårt att åka därifrån. Vi ses ju snart, och att säga hejdå går helt okej, men tanken av att jag måste sakna honom igen gör att min mage knyter sig. Jag saknar få saker här i livet, men att bo närmare min kärlek är en. Längtar efter den dagen. Puss puss godnatt allihopa! 
 

En bra start på hösten: Spökvandring i Fornbyn

 
 
Så här såg det ut när jag var på spökvandring igårkväll!
Det var jag och min vän Judith (som tog sig ända från Tyskland för att vara med om detta) som gick vandringen tillsammans, och våra två andra bästa vänner medverkade i vandringen. 
 
Spökvandring var någonting jag också fick uppleva när jag gick på estet här, och nu är det som en tradition och underbar grej att komma tillbaka varje år, för att se vilka andra världar man kan bygga upp i Fornbyn. 
 
Årets spökvandring handlar om barnhemmet Boneca och vi som publik är där för att hitta barn att adoptera. Vi fick en rundvandring på barnhemmet där det fanns både blod, levande dockor och obehagliga typer. 
Och jag blev glatt överraskad av bra skådespeleri, kuslig känsla och en jättebra röd tråd. Tack estetklasserna och bra jobbat!! 
 
Jag längtar redan till nästa år! Det är verkligen en bra start på hösten för att det är så mysigt, kusligt och roligt att få uppleva! 
 
Min tanke var att filma hela rundvandringen men batteriet behövde laddas (dumma mig), men ni får se första och sista scenen i videon! Men en favorit-scen var när barnhemmet hade en "auktion" och skådespelarna var med i publiken och budade, det gjorde det så verkligt och hela den scenen var grym! 
Annie Gustafsson

Jag fyller 21 år i oktober och bor i lilla staden Falköping. Just nu arbetar jag som danspedagog för barn och ungdomar på Kulturskolan i Vara. Här kan man följa mitt liv och ta del av alla mina kreativa sidor! GRL PWR, DANS och CHOKLAD är livet!