Tips på bra mobilskal: CRCases

 

 
Inget sponsrat, utan ett helt vanligt inlägg om någoting som jag måste dela med mig av! 
I september förra året köpte jag mitt fantastiska mobilskal Lemonade här på Catching Rainbows och jag köpte det som ett mjukt silikonskal. Och jag är så nöjd! Silikonskalet är tjockt och riktigt hållbart och ingenting av printet har slitits bort trots att jag har använt det dagligen i 7 månader. Den enda nackdelen är att vid daglig användning blir det smutsigt, jag vet inte om det beror på att det är ett mjukt skal som drar åt sig smuts lätt eller om man får räkna med det. Men mitt skal är inte längre transparant utan har blivit gul/brunt och eftersom min mobil är vit ser den rätt snuskig ut...


Så idag beställde jag ett nytt snyggt skal därifrån, fast i hårdplast, i hopp om att smuts inte ska fastna lika lätt!
Visst är det awesome? Tror det kommer se ännu bättre ut på min vita mobil!
 
 Är ni intresserade av att kolla på deras skal gå in HÄR 
Priserna ligger på ca 100-250 kr. Och frakt ca 45 kr från Tyskland. 
Ganska rimligt pris tycker jag för ett mobilskal som är i precis min smak och som hon på Catching Rainbows sitter och skapar för hand! 

Mina tankar om framtiden

Hej mina kära läsare! Det var inte riktigt meningen att bloggen skulle bli sämre detta året.. Men med mitt heltidsjobb som danspedagog och min insikt i att träffa vänner ger mig mer i livet än att blogga, så blev det så. Det funkar heller inte att uppdatera om vad jag gör på dagarna eftersom jag inte vill att detta ska bli en "danslärar-blogg", för jag jobbar ju mesta timmarna av en dag. Men såklart har jag kvar drömmen om att ha bloggen som mitt levebröd; att bestämma över min egen arbetstid och vara min egen chef, men jag vågar och orkar inte riktigt satsa på det just nu. Det krävs en del för att få en sån dröm förverkligad, inte minst pengar, kunskap och bra kontakter, och talang såklart. Jag föreställer mig och vill så mycket, men är lite halvbra på allt. Det hade krävts en hel del tid för att bli riktigt bra. Så jag får ha en halvbra blogg tills vidare. 


Let's talk about my other dream.. Jag har under snart mitt år som danslärare förstått att jag lever för dansen, jag skulle aldrig kunna tänka mig att sätta mig i kassan på ica igen eller jobba på något café. Det finns inte heller någon annan utbildning som lockar mig så mycket som en dansutbildning gör. Äntligen har jag insett att jag aldrig kommer få veta om jag lyckas eller inte, om jag inte provar! Jag vill först och främst prova att gå en dansutbildning på högskolenivå, vem vet jag kanske blir avskräckt, och sen skulle jag vilja prova att bli bakgrundsdansare på scen och i musikvideos (det vore fett coolt!) eller kanske prova någon annan väg med dans, det finns säkert vägar som jag inte har någon aning om. Så om några veckor ska jag till Stockholm på dansaudition för två förberedande linjer på Balettakademien. Jag missade att Balettakademien i Göteborg hade audition så tidigt på våren och jag missade att anmäla mig till Balettakademiens treåriga linje i Stockholm. Så min plan är att göra audition på de förberedande linjerna för att se om jag ens kommer in där, se vilken nivå jag ligger på. Men oavsett vad, är min nuvarande plan att jobba kvar i Vara (om jag får fortsatt anställning) och sen söka till de 3-åriga dansutbildningarna nästa vår. ÄNTLIGEN har Annie vaknat till liv och insett att hon faktiskt kan söka dit, det är inte helt omöjligt! Bättre sent än aldrig. 

Så nu vet ni lite hur det ligger till! 

Jag är förresten väldigt sugen på att flytta hemifrån, och längtar otroligt mycket till sommaren! Men här ligger jag hemma sjuk och önskar inget hellre än att snoret tar slut och energin kommer tillbaka. Jag vill dansa! 


 
 
 
 

We're living in a bubble, bubble

 

WOW vilken vacker musikvideo!
Jag får en känsla av att det är en framtid vi ser, i och med att det är så plastigt och robot-aktigt. Men med kläder, frisyrer, assessoarer och en gammal tv-apparat, börjar jag fundera på vad det är filmskaparna och Katy Perry vill säga. Chained to the rythm? Är vi fast i gamla vanor? Gör vi samma sak som vi gjorde förr trotts att världen ser annorluna ut?

Dansarna ser i alla fall ganska stela och invana i att gå och vaja på i en kö till åkattraktionen.  

Men den karusellen jag häpnades mest av måste ändå vara "The Great American Dream Drop" där ett lyckligt par först springer igenom en typical trädgård med blommor och vita staket och en gul postbox för att sedan sätta sig i en soffa i ett typical hemtrevligt hus. Husen åker upp i en hög kran och släpps sedan ner så hela husets skakas om. Vi får lite spänning i vardagen. Kanske är detta en jordbävning?

Men om man har på låtens text samtidigt blir videon ganska tydlig. "Are we tone deaf? Keep sweeping it under the matt. So comfortable we're living in a bubble, bubble, so comfortable we can't see the trouble, trouble". Vi lever i våran lyckliga värld, en värld vi skapar med hjälp av färger, nöjesparker, och svängig musik. Och så forsätter det, on and on and on. Miljön tar stryk, på grund av att vi bara fortsätter som alltid, trots att vi vet att det är fel tack vare dagens kunskap. Men varför ändra på sig när vi mår bra just nu, när vi kan tjäna stora pengar på att fortsätta? Bubblan är viktigare än jämställdhet, miljöförstöring och våra unika sidor. Att passa in, att leva "The American Dream", det är allt. 

Vad tror ni om min tolkning? Hur tänker ni kring musikvideon och buskapet? Diskutera gärna!  
Annie Gustafsson

Jag fyller 21 år i oktober och bor i lilla staden Falköping. Just nu arbetar jag som danspedagog för barn och ungdomar på Kulturskolan i Vara. Här kan man följa mitt liv och ta del av alla mina kreativa sidor! GRL PWR, DANS och CHOKLAD är livet!