Annie Gustafsson

Min start på 2017
Ja hörrni, nytt liv, nya möjligheter! Eller nää.. en omstart och nya möjligheter! Bara för att det nu är 2017 i stället för 2016 och vi är i månaden januari börjar faktiskt inte livet om. Vi bara väljer att använda denna årsgräns som ett tillfälle att tänka över tillvaron.
Har det hänt något sen vi var här och funderade sist?  Jodå, en hel del. Jag minns i stora drag vad som hänt, att jag firade midsommar, såg Beyoncé, var i Kreta, började jobba som danslärare och att året sedan slutade med en bra nyårskväll. Men alla detaljer och ALLA fina sommardagar minns jag inte. Det är därför tur att jag har en blogg! 
Men det som väger tyngst i min ryggsäck från 2016 är hur mycket jag har vuxit. Mitt perspektiv blir större för varje år, mina beslut blir bättre för varje år, och mitt självförtroende och min självständighet växer. Jag är så stolt över mig själv. Den tanken tänker jag oftare och oftare. Jag är så stolt över att vara jag. Att det är jag som gör alla bra beslut, att det är tack vare mig som livet är som det är. Jag bryr mig, jag är hängiven, jag lägger ner min själ i det jag gör. Och det är också jag som vet vad jag förtjänar. Vill du mig ont, ja då finns det ingen anledning för mig att ge dig min uppmärksamhet. Det finns mycket att vara stolt över.
 
Det var 2016 som jag fick upp ögonen för vad jag åt och inte, och vad som är "normalt" och inte. Det resulterade i att jag nu har minskat mitt köttätande och försöker mig på vegetariska recept. Miljön är viktig och jag hoppas att jag ska kunna göra mer än så 2017. Någonting som jag ska försöka göra är att inte gynna företag med usla arbetsförhållanden och miljöförstörande transporter, allt från matvaror till kläder. Och ni vet som jag, att det inte är det enklaste, att man måste ta den långa vägen, göra research, läsa på, men att ens försöka är ett steg mot ett bättre jag. Jag tänker inte bara titta på när andra i världen mår dåligt, när jorden vi bor på insjuknar mer och mer, jag tänker göra något. 
 
En liten sak till, år 2017 har jag redan hunnit upptäcka det härliga med att vara ute och gå, och att det inte finns några ursäkter. Det är faktiskt en vana som jag måste tvinga på mig, för gör jag det två gånger i halvåret kommer det inte vara kul, det kommer inte vara skönt. Men gör jag den minst en gång i veckan kommer jag längta tills nästa gång. Promenaderna, med musiklurar, sköna skor och lagom med kläder på mig, får mig att känna mig stark, självständig och i kontroll. Jag tar hand om min kropp, jag återhämtar mig, jag tänker kreativt när jag går där och målar upp musikvideos i huvudet, jag känner ingen stress, inga måsten, jag går där och funderar på saker och argumenterar med mig själv. Som en terapeutisk stund. Alla borde prova.   
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress